Världsarv - Israel

Tel Aviv grundades 1909 och utvecklades till en storstad under det brittiska mandatet i Palestina. Den vita staden byggdes från början av 1930-talet fram till 1950-talet, baserat på en stadsplan, av Sir Patrick Geddes, som återspeglar moderna stadsbyggnadsprinciper. Byggnaderna ritades av arkitekter, som utbildats i Europa där de praktiserat sitt yrke innan de emigrerade. De skapade ett enastående arkitektoniskt uttryck av den ”moderna rörelsen” i ett nytt kulturellt sammanhang.

De fyra nabateiska städerna Haluza, Mamshit, Avdat och Shivta tillsammans med tillhörande fästningar och jordbrukslandskap i Negevöknen ligger längs vägar som sammanbinder dem med slutet av rökelse- och kryddvägen vid Medelhavet. Tillsammans utgör de ett prov på den mycket lönsamma handeln med rökelse och myrra från södra Arabien till Medelhavet, som blomstrade från 200-talet f.Kr. till 100-talet. Med spår av deras avancerade bevattningssystem, stadskonstruktioner, fort och karavanserajer(värdshus för karavaner) bär de vittnesmål om hur den ogästvänliga öknen togs i anspråk för handel och jordbruk.

På en resa till Israel kan man besöka de bibliska ruinkullarna. Dessa s.k. Tels är förhistoriska upphöjda boplatser och de är typiska i stora slättmarker som i t ex Libanon, Syrien, Israel och östra Turkiet. I Israel finns fler än 200 sådana ruinkullar där Megiddo, Hazor och Beer Shiba är de bäst bevarade städerna med biblisk anknytning. De tre kullarna visar goda exempel på avancerade underjordiska vattensystem från järnåldern som verkar ha konstruerats för att försörja tätt befolkade områden. Spår av byggnadskonst och konstruktioner över tusentals år ger oss en bevis på att det har funnits en centraliserad auktoritet, framgångsrik jordbruksverksamhet och en kontroll av de viktigaste handelsvägarna. Sedan 2005 är platserna upptagna på UNESCOs världsarvslista.

Flera platser i Haifa och västra Galiléen är heliga för de som tillhör Baháíreligionen och mål för pilgrimsresor. De två heligaste platserna i Bahá'í religionen, helgedomen av Bahá'u'lláh i Acre och helgedom Båbs i Haifa, tillsammans med sina omgivande trädgårdar, tillhörande byggnader och monument förknippas med religionens grundare. De två helgedomarna är en del av ett större komplex av byggnader och monument på sju olika platser i Haifa och västra Galiléen som besöks på Bahá'íutövarnas resa.

På en resa till Israel kan man verkligen få känna historiens vingslag. Staden Akko är minst 5 000 år gammal, och var länge en viktig handelsstad för de forna fenicierna och kanaanéerna. Akko (även kallad Acre eller Akka) är en historisk muromgärdad hamnstad belägen på en udde vid Akkobuktens nordligaste ände. Den nuvarande staden är karaktäristisk för en befäst stad från det Osmanska riket, med typiska kännetecken som fästning, stadsmur, moskéer och bad. Resterna från korsfararnas stad, daterad till 1104 till 1291, är nästan helt intakt, både över och under dagens gatunivå. Detta ger en unik bild av strukturen och planläggandet av en medeltida huvudstad i korsfararnas kungadöme Jerusalem. Platsen är upptagen på UNESCOs världsarvslista sedan 2001

Vid de västra sluttningarna av Mount Carmel i norra Israel finner man grottorna i Tabun, Jamal, el-Wad och Skhul. En resa till Israel är inte komplett utan ett besök till dessa intressanta grottor.

Nittio år av arkeologisk forskning har visat på en historisk, kulturell utveckling utan motsvarighet i detta område, vilket ger en bild av den mänskliga utvecklingen i Sydvästra Asien.

Detta 54 hektar stora område innehåller kulturella fynd som visar den mänskliga utvecklingen under 500.000 år och som visar den unika förekomsten av både neandertalmänniskan och den tidiga, anatomiskt sett moderna människan från moustérienkulturen.

Fynd från många Natufian-begravningar och tidig stenarkitektur visar övergången från jägarlivet till jordbruk och boskapsskötsel.

Grottorna har blivit en viktig plats med ett kronostratigrafiskt ramverk över människans evolution i allmänhet och förhistorisk tid i Levanten i synnerhet.

Under en resa till Israel besöks ofta fästningen Masada. Högt beläget på ett platåberg i Negevöknen vid Döda Havet ligger den vackra fästningen. Det har blivit en symbol för det antika kungadömet Israel och dess våldsamma förstörelse. Fästningen erövrades som sista utpost från de judiska patrioterna i mötet med den romerska armén år 73 efter Kristus. Det som från början var ett litet fort byggdes om till ett väl befäst palats i klassisk, romersk stil av Herodes den store, som var kung av Judeen från år 37 till år 4 före Kristus. Lägren, befästningskonsten och anfallsrampen som omger monumentet utgör det mest kompletta belägringsverket som överlevt till modern tid. 2001 upptogs platsen på UNESCOs världsarvslista.